MENU
header-1
header1
header-ida2

FRÅGA/SVAR OM ÄTSTÖRNINGAR

13:01 | May 14, 2015 | Uncategorized

question-answer

Hej Ida! Jag har alltid undrat vad man ska väga osv. Jag har väldigt lätt för att gå upp i vikt, men också otroligt lätt för att gå ner i vikt. För tillfället är jag 15 år, 164-166 cm lång och väger ca 48 kg. Jag äter igenomsnitt 600 kalorier per dag. För ett år sedan var jag överviktig, men fick en ätstörning och började gå ner i vikt. Jag tror att jag måste vara känslig mot både laktos och gluten eftersom min mage sväller upp och gör ont när jag ätit så lite som en vanlig smörgås med smör och ost. Men sedan jag laddade ner en kaloriapp i telefonen och till en början höll mig på 553 kalorier som jag nu har ökat så blir jag bara smalare.. Jag tycker att jag äter mycket, men ändå går jag ner. Jag har undvikit sötsaker(godis,chips,läsk,alla slags sötsaker)i en vecka och en dag nu, och jag klarar inte av att äta något sånt. Det är ioförsig väldigt bra, men är så rädd att jag ska gå upp i vikt av det så det blir ju ett sjukt beteende. Är helt kalorifixerad och vill helst äta saker med så lite kalorier i som möjligt. Eller minska intaget på det som är mycket. Kan exempelvis strunta att äta exempelvis frukt, bara för att det innehåller ganska mycket kalorier. Och allt godis, jäklar vad mycket det innehåller. Blir illamående bara av att tänka på det. Känner att jag börjar utesluta mer mat för varje dag som går..
En vanlig dags kost för mig är:
Frukost= 1 dl laktosfri verum hälsoyoghurt i jordgubb, 1 smörgåsrån fullkorn med lite smör och ost=112 kalorier
Lunch=berorende på vad som är i skolan(räknar då ut kalorier genom appen) men ca 140-220 kalorier
Middag=rotfrukter i ugn, kycklingfilé=151 kalorier
Mellanmål=Ibland äter jag mellanmål. Då runt 100 kalorier
Är detta konstigt? Hur reagerar du på gluten och laktos, även sötsaker? Kommer jag gå upp i vikt av att en dag äta lite onyttigt som snaks eller ska jag inte göra det?
Kram❤️

SVAR: Hej fina du och tack för din kommentar! Wow jag blir helt stum när jag läser din kommentar! Jag äter mer till frukost än vad du äter på en hel dag  och då är du 15 år och din kropp utvecklas fortfarande. Det du gör mot din kropp just nu skadar den och du skulle behöva ligga på runt 2000kcal dag för att få i dig det du behöver. Det hr med kalorier kan verkligen sätta griller i huvudet och jag ber dig verkligen att gå och söka hjälp. Prata med skolsyster eller hör av dig direkt till någon ätstörningsklinik som ex http://www.friskfri.se. Ta hand om dig och ge din kropp den energi den behöver för kroppen är det viktigaste du har! Stor kram på dig! ♥

//English: Question/answer in swedish. Use google translate.

20 Responses to “FRÅGA/SVAR OM ÄTSTÖRNINGAR”

  1. Lina on

    Hej!
    jag har en vän som uppenbarligen har en ätstörning, alternativt konstig relation till mat och sin kropp. Hon har erkänt för mig att hon medvetet undviker att äta mer än två mål mar om dagen för att hålla dig smal, och smal är hon. Sen erkänner hon att hon har hets ätit och kräkts, men tycker inte att det är ett problem när det “bara” skett två gånger de senaste halvåret. Samtidigt säger hon hur skön den känslan är, att kunna äta allt och sen kräkas.
    Hur gör jag som står vid sidan av? Hon säger ju själv att detta inte är normalt men ser det inte som ett problem, är mer nöjd med din vikt. Vi pratar ju om det? Men hon berättar det ju inte gör familjen. Hur hjälper jag? Hur påverkar jag? Tänkte att ni som har gått igenom detta kan säga vad ni känner att ni sakna av omgivningen?!
    /Lina

    Reply
    • Maria on

      Snälla du, berätta för någon på skolan om din vän. Har själv lidit av anorexi och man inser inte själv hur allvarligt det är. Se till att skolan tar kontakt med hemmet. Ju längre tid det går desto längre kommer det ta för din vän att bli frisk.

      Reply
    • idawarg on

      Hej Lina! Det här är så svårt och har själv levt med en kompis som haft ätstörning/bulemi i många år. Det har gått upp och ner och många har tjatat på henne att söka hjälp men hon har inte gjort det för ens nu efter 7 år. Tyvärr är det så att man som anhörig och om personen är myndig så kan man inte tvinga denna till något utan man kan bara vara där som stöd. Prata om problemet och försöka få personen att förstå allvaret i det hela och förklarar hur personen faktiskt skadar sin kropp och kan skada den för livet och uppmuntra att söka hjälp.

      Reply
    • emma on

      Hej! Jag vill bara fortsätta på den här tråden. Jag läser till läkare och har haft praktik på en ätstörningsavdelning under min psykiatriplacering (är även intresserad av att ev i framtiden arbeta inom detta). Mitt räd: sök hjälp. Så tidigt som möjligt.

      Oavsett om det är en själv som behöver hjälp, eller man har en kompis som har problem, så vill jag bara tipsa om denna tjejen som arbetar med att förebygga ätstörningar. Tror hon har haft lite samarbete både med frisk & fri, samt är utbildad coach & har själv egna erfarenheter av ätstörningar.
      Kanske är lättare att få kontakt med henne än t.ex sjukvården som ofta har längre köer etc..
      Hoppas det kan hjälpa & ta hand om er. Kroppen är vår bästa vän <3

      http://www.arijoladelija.se/atstorning/

      Reply
  2. Gabriella on

    Hej Ida!

    Jag har följt dig i några år nu och tycker du har så sund syn på hälsa!
    Jag har en fråga: Min mamma är en riktig periodare vad det gäller träning men nu har hon verkligen kommit bort från träningen & inte tränat alls på flera år. Hon är alltså väldigt otränad vilket i sin tur gör att hon inte får någon motivation till att starta igen. Själv är jag intresserad av träning & hälsa och tränar regelbundet. Jag märker på henne att hon mår så mycket bättre & blir gladare när hon tränar men vet inte hur jag ska lyckas få igång henne. Har försökt få henne att följa med mig på promenader & gymmet men hon har alltid ursäkter och tror att hon inte klarar något… Har du något tips?
    Tack för all grym inspo!

    Reply
    • idawarg on

      hej! Det där är så svårt och jag har själv några sådda personer i min närhet. Ofta kan det bli ännu värre om man tjatar på dem tyvärr och de måste själva komma till insikt och vilja för att man ska få igåg dem. Det bästa du kan göra är att uppmuntra och inspirera din mamma. Kramis

      Reply
  3. Naomi on

    Åh har samma problem med min familj som Gabriella beskrivet..! Min pappa vet myckeý bättre än vad han agerar och ändå klagar han på sim kropp och säger alltid att ska gå ner i vikt. Men så fort vi inte har bröd hemma då köper han det och han MÅSTE ha fikabröd på helgerna. Största problemet är dock att han små äter konstant! Hur får man. En person att bli motiverad att “komma igång”? Menar ju inte att det ska bli extremt och heller inte att bli liks intresserad av träning och hälsa som jag, men vill så gärna för hans egna hälsa att han ska börja ta hand om sig och röra sig och sluta äta halvfabrikat…

    Reply
    • idawarg on

      hej Naomi! Ja du det är svårt och tyvärr så är det oftast personen själv som måste komma på allvaret och bestämma sig för att hen vill förändra sin livsstil. Det enda du kan göra är att utbilda/förklara och uppmuntra till att äta bättre.

      Reply
  4. sara on

    Måste bara ge dig en dos med cred för att du tar upp sådana här viktiga frågor ofta i din blogg, samt att du tar avstånd från att uppmuntra unga tjejer till att räkna kalorier, vilket jag upplever att många andra träningsbloggar gör. Du inspirerar istället till en sund, hälsosam och rolig livsstil där fokus ligger på att må bra och känna glädje till mat och träning! Tack för det, du är min absoluta favoritblogg 🙂

    Reply
  5. Laura on

    Heej! Åh vad ledsen man blir när man ser sånna kommentarer. Usch, har själv haft ätstörning för länge sen och det gör ont i hjärtat av att läsa detta! Jag tycker för övrigt att du Ida verkar vara en grym tjej med bra mål och ambitioner! Jag tycker dock att hela denna hälso/träning/mat-grejen gått så mycket överstyr! Allt ska handla om detta ämne, och det är en sån trend… Man ska äta konstiga frön, pulver, tabletter osv osv. Vad hände med tallriksmodellen undrar jag? Potatis, köttbullar, sallad, sås och ett glad mjölk till. Och så rör man sig lite, så var du hemma.. Nu ska man krångla till det så mycket, vilket för mig är obegripligt. Jag läser till läkare nu och lärt mig så mycket om hur kroppen fungerar, sunt förnuft är det som krävs! Vi vet egentligen alla vad som är hälsosamt och inte, tror jag. Men man blir så himla blind av allt man läser och ser runtomkring och glömmer bort att vara realistisk. Lider verkligen med dessa småtjejer som tycks växa upp i denna hets, vilket förmodligen är mycket värre än den som fanns när jag växte upp. Nu kan alla redigera sina bilder och se ut som modeller – och det påverkar de sköraste så mycket! Ta hand om er!!

    Reply
    • idawarg on

      Hej Laura och tack snälla vad kul att höra! Håller helt med dig och den här hetsen kring träning och hälsa har gått till överdrift för många. Är glad att jag inte är ung i dagens läge för det som du säger känns som ett väldigt tufft klimat.

      Reply
  6. nova on

    Hej. blev kanske lite inspirerad av denna modiga unga tjej i inlägget så tänkte berätta om en fråga jag grubblat på extremt länge.
    Jag är 15 år, 175cm lång och väger ungefär 74kg. JAg måste säga att jag absolut inte gillar min vikt eller mitt utseende. Jag tränar mycket eftersom det är extremt kul och förbränner bra. JAg tränar fotboll ca 4 ggr/vecka, rider 1-2ggr/vecka, skolidrott 2ggr/vecka och styrka/cardio ca 3ggr/vecka. Jag gör allt för att gå ner i vikt och för att bli smalare och tightare.
    Jag är medveten om att jag är ganska muskulös vilket jag inte gillar. Jag gillar inte att ha stora lår som buktar utåt eller ett “dike” längs ryggraden.
    För att kunna gå ner har jag också laddat ner en kaloriapp. Där äter jag ca 1200-1400kcal/dag eftersom jag inte klarar att äta mindre utan att svimma.
    jag har problem och vill kunna känna mig självsäker på standen i sommar. hur ska jag göra?

    Reply
  7. Emma Hå on

    Hej Ida!

    Du skriver att man inte skall räkna kalorier och att det bara är destruktivt, men jag är överviktig (har ca 30 av 35 kg kvar att gå ner) och har väääldigt svårt att uppskatta hur mycket jag skall äta utan att räkna efter. En normalportion för mig av valfri mat är liksom över 1000 kcal, och då blir det ju ingen viktnedgång. Har du några tips på hur jag skall tänka för att komma ifrån kaloriräknandet utan att överäta och stanna av i viktminskningen?

    Reply

Leave a Reply

  • (will not be published)